Det är ganska mäktigt!

Hejsan!
Har ni någongång tänkt på hur mäktig faktiskt kärleken är? Jag sitter just nu och funderar som vanligt när Charlie sover. Att den kärleken som finns i dagens läge inte alls är på samma sätt som våra mor/farsföräldrar. På den tiden så kunde man lösa sina problem och sedan gå vidare tillsammans. Man var gift och man är det länge. Skilsmässor på den tiden var inget att diskutera då man valde EN person att dela resten av sitt liv med.

Jag kan tycka att det fortfarande ska vara just EN person som man lever med. Sen är ju inte det alltid så att just de förhållandet fungerar. Tror att vi idag är lite lata med att försöka klara av allting tillsammans som ett team. Vi vågar helt enkelt inte försöka förstå oss på kärleken. Utan när det väl blir en kris och allting har gått så lång att man bara vill försvinna från den andras närvarå så tar det slut.

Folk idag vågar inte chansa och riskera att det faktiskt går att lösa ALLTING och gå vidare med det. Istället så gör man slut och försöker hitta en annan MR.right liksom. För att de finns ju så många andra kvinnor/män där ute så varför bara leva med en? Folk är otrogna till höger och vänster så det skriker om det.
 
Jag kan ärligt säga att i vissa förhållanden så tycker jag det har vart jobbigt att lösa saker. Helst så har jag bara velat gå där ifrån och sen inte tänkt något mer på det. I mitt senaste så kunde det handla allt ifrån lathet till vem som skulle diska. Inte klokt vad vi gick i taket på varandra.

I dagens läge så träffar jag en kille som jag tycker om att umgås med. Kan inte säga att det är kärlek som jag känner men jag bryr mig väldigt mycket om honom. Vi har det bra just nu då vi bara är. Varken tillsammans eller inte det. Vi ger varandra utrymme som är väldigt viktigt i ett förhållande. Vi ses när de passar båda och accepterar att vi har olika intressen. När han håller på med sitt så försöker jag inte vara där och tjata. Han är likadan tillbaka. Super skönt och bra att vi endå kan ha vårt fast endå ha något tillsammans.

Som det ser ut så vill jag fokusera mest på min son och inte ha något riktigt förhållande. Anser att de är en stor del för honom att jag inte bara träffar vem som helt utan även är seriös pgv han. Min lilla Charlie <3

Nu orkar jag inte skriva mer om det här. Känns mest som kladd och strunt.
PUSSAR

NadjaIsabelle

Född 1993, Blev mamma 2012,

RSS 2.0