Lycka, ångest, ??

Jag vet inte ens vad jag kan skriva om längre utan att folk ska gå helt banans på mina texter, Men jag måste ändå få ut det på något vis och jag vill inte behöva låsa den igen så som innan, Har en del tankar nu jag måste få bort ut så jag väljer att öppna upp mig nu lite mer än annars.

Som ni vet har jag inte mått så bra på grund av allt som hänt/händer i mitt liv, Jag gör de mest spontana sakerna så som att säga upp min lägenhet i Stockholm och flytta till Åland? Varför kunde jag inte bara hyra ut den till någon annan... Så det känns inte direkt bra just nu. Jag har massvis som måste göras innan jag måste lämna in nycklarna. Jag vill inte lämna in dom för jag älskar den lägenheten... och vill väl egentligen ha kvar den mer än någonsin. Men jag var dum och spontan så den fick bli någon annans älskade lägenhet nu.

På grund av allt som har hänt har jag troligtvis fått världens magsår som gör att jag inte kan äta sova eller ens försöka gå. Så fort jag rör mig hugger det till och jag vill väl inget hellre än att sova. Mina känslor tar över kroppen och visar med starka tecken på att något inte står rätt till. Har skrivit till Cs pappa och frågat ifall han kan ta hand om honom nu några dagar medans jag är kvar här i Sverige för att fixa klart det som behövs. Skulle nog behöva väldigt många dagar för mig själv där jag kan fokusera och inte behöva tänka på allt precis hela tiden som jag upplever att jag gör.

- Är du lycklig?
nej jag skulle inte direkt påstå att jag är det, Jag har mina stunder där jag glömmer bort all stress och saker som måste göras. Med människor som får mig att le och tänka positivt, Äldre personer som vart med och sätt verkligheten. Även fast jag känner mig som 40 på grund av att jag fått växa upp för fort så tror jag ärligt att jag inte klarar den här pressen som kommit till mina axlar. Det känns som att jag bara vill släppa allt och leva, Leva det liv jag aldrig haft,

Försöka bli lycklig med en människa som vill se mig lycklig, Försöka hjälpa mig på vägen att bli bättre. Finns det en chans för det eller ska jag börja gräva min egna grav? För så känns det just nu.

Och jag vill inte ljuga om det längre för jag är inte lycklig och jag mår inte bra. Men det stöd jag vill ha samt behöver finns inte där helt 100. Vet inte hur jag ska försöka få fram det på bästa sätt heller då det känns hopplöst.

Men jag behöver en person spela roll om det är en kvinna eller man men jag behöver en glädje i mitt liv när de känns som att alla bara försvinner ut ur mitt liv på grund av mitt mående.
Jag vill må som jag mådde i lördags under middagen hela tiden. Full med positiv energi och glädje.

 Puss
Linda w L2K
2014-11-26 @ 13:29:46
URL: http://lindaw.se

Du ska se att det kommer en dag när du kan titta tillbaka och känna att det fanns en mening med allt det jobbiga nu. Även om resan dit är krokig och jobbig.
Du kommer att klara det och komma ut ännu starkare på andra sidan!

Svar: Tack Linda 💕
NadjaIsabelle




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

NadjaIsabelle

Född 1993, Blev mamma 2012,

RSS 2.0