Man vet när man vet.



Jag kollar just nu igenom gamla bilder på mobilen. Från studenten och skoltiderna graviditeten allt. Känns som att mitt liv är helt ändrat från vad de va för bara två år sen. Inte riktigt som jag planerat precis men det är nog helt okej egentligen.

Det enda som jag håller kvar inom mig är känslor som bara växer större för var dag som kommer. Känslor som jag blir helt knäsvag för. Otroligt hur man kan känna så starkt för en person i så många år.

Som att säga att kärleken är den svåraste leken i våra liv att förstå sig på. Man kan inte bara ta den förgiven. Är man kär så är man oavsett om det anser sig vara "fel person". Det enda jag vet just nu är att jag har hittat rätt.

Så ni som kommer utifrån det här... Försök inte leka den här sortens lek med mig, Det tjänar ingenting till.... Jag har hittat min prins.

Man snackar inte skit om andra.

God morgon folket!

Jag är medlem i lite olika sidor både på mobilen och på internet, Det vill säga facebook, bloggen, instagram och sånt som man är nu för tiden dom här dagarna. Jag kollar runt på olika folk där för att se hur de utvecklas och för att få en bild av allt som händer runt omkring i vårt land eller ja på Åland där jag har släkt och så vidare.

Tyvärr så får man läsa saker som inte är så roligt alla gånger. Hur folk fortfarande skriver skit och sånt som hände för nästan 8 månader sen. Att de aldrig kan släppa och glömma det som har gjorts. Knappast så att man kan spola tillbaka det och få de ogjort liksom.

Men det jag ville komma till är att nu finn sdet tydligen ett nytt problem och jag är boven i det hela enligt alla människor som inte ens vet hur situationen är. Och ja jag skriver nu och jag måste få ut alla mina funderingar. Passar det inte så läs inte. Nu är det så här då som sagt att folk säger inte några namn eller vart de finns.
 
MEN de är personer som håller på säger då att jag är en hemskt människa som inte låter C träffa sin släckt på pappans sida. Och då blir jag lite smått irriterad för jag har ALDRIG nekat till något. Jag vill bara att min son ska ha ett bättre band till sin pappa än vad han har idag. Då han knappt känner honom. Jag skickar inte iväg en 7,5 månads gammal bebis till en Ö där han inte känner en enda människa och knappt sin egna pappa.

C kommer självklart få vara hos honom MEN när han är äldre och kan känna en trygghet hos sin pappa. NI som inte har barn kan inte ens yttra er något om det här så därför blir jag så irriterad. OCH ni som har ett bra band till andra föräldern och får de att fungera oavsett om ni är tillsammans eller inte, Ni kan inte heller yttra er om något för den här situationen som är idag kan ni inte jämföra med eran som ni har. Långt ifrån samma sak.

Man lär inte känna sin pappa/son två dagar var tredje vecka. Vill man faktiskt ha något ansvar så ser man till att prioritera lite annorlunda. Och nej jag kommer inte lämna C till honom för att han måste få bygga upp ett band hemma i sin trygga miljö i en takt som passar honom. Börja sen med små promenader ute och sen åka in till stan själv med sin pappa... Och tillslut när allt går som rinnande smör i pannan kunna åka hem till honom.

Men som det ser ut idag... nejnejnej det går bara inte. Men vissa människor verkar inte förstå det tråkigt nog.

Så man ser ut efter 7 månader.





Jag har gått ner i vikt så nu väger jag mindre än startvikten av graviditeten. Jag kan inget mer säga än att jag är stolt över mig själv. Förhoppningsvis kommer jag kunna gå ner mer nu när jag börjat träna lite hårdare här hemma när lillkalven sover :)

Nu ska jag bara ta det lungt och inte tänka på nånting annat än mig själv !!

GODNATT ♡

NadjaIsabelle

Född 1993, Blev mamma 2012,

RSS 2.0