spola tillbaka tiden då det inte fanns några problem.




Jag har fått dåligt förtroende för vissa människor och vet inte hur jag ska lyckas fixa så det blir bra igen... Jag har jätte jobbigt att lämna Charlie ett par timmar då jag har körlektion eller vad som helst. Det enda som jag tänker på är att jag inte kan vara där och kontrolera det som händer. Vad dom gör ifall han blir sjuk eller sätter i halsen? Hur dom matar honom eller byter blöja. Jag kan inte göra något alls och det bryter ner mig som människa...

Även att jag knappt får hjälp bryter det ner mig. Egen tid finns inte längre och han är med mig vart jag än går. Har svårt att offra saker och slutar alltid med att jag. ja helt ärligt jag gråter mig till sömns...

Det här jvla förlossningadepressionen tar kål på mig helt ärligt. Vet inte vad jag ska göra. Träffar ju en kurator som hjälper mig ganska mycket och allt känns jätte positivt. Sen kommer en ynka liten mening eller bild och jag faller ner igen.

Jag älskar Charlie mer än någon annan på denna planet. Men just nu är det jobbigt.
Bara tanken av det här jag skriver gör att jag gråter.. Fanfanfan.

Nu ska jag pussa på mim älskade bebis och sen försöka sova!

Hejdå

Badar lite så här på kvällen!




Världens finaste pojke, Och tänkt att han barar min♡♡

PUSSAR

om jag endå kunde...



så skulle jag vilja ta om studenten UTAN att vara gravid...
PUSSAR

NadjaIsabelle

Född 1993, Blev mamma 2012,

RSS 2.0