Det är ganska mäktigt!

Hejsan!
Har ni någongång tänkt på hur mäktig faktiskt kärleken är? Jag sitter just nu och funderar som vanligt när Charlie sover. Att den kärleken som finns i dagens läge inte alls är på samma sätt som våra mor/farsföräldrar. På den tiden så kunde man lösa sina problem och sedan gå vidare tillsammans. Man var gift och man är det länge. Skilsmässor på den tiden var inget att diskutera då man valde EN person att dela resten av sitt liv med.

Jag kan tycka att det fortfarande ska vara just EN person som man lever med. Sen är ju inte det alltid så att just de förhållandet fungerar. Tror att vi idag är lite lata med att försöka klara av allting tillsammans som ett team. Vi vågar helt enkelt inte försöka förstå oss på kärleken. Utan när det väl blir en kris och allting har gått så lång att man bara vill försvinna från den andras närvarå så tar det slut.

Folk idag vågar inte chansa och riskera att det faktiskt går att lösa ALLTING och gå vidare med det. Istället så gör man slut och försöker hitta en annan MR.right liksom. För att de finns ju så många andra kvinnor/män där ute så varför bara leva med en? Folk är otrogna till höger och vänster så det skriker om det.
 
Jag kan ärligt säga att i vissa förhållanden så tycker jag det har vart jobbigt att lösa saker. Helst så har jag bara velat gå där ifrån och sen inte tänkt något mer på det. I mitt senaste så kunde det handla allt ifrån lathet till vem som skulle diska. Inte klokt vad vi gick i taket på varandra.

I dagens läge så träffar jag en kille som jag tycker om att umgås med. Kan inte säga att det är kärlek som jag känner men jag bryr mig väldigt mycket om honom. Vi har det bra just nu då vi bara är. Varken tillsammans eller inte det. Vi ger varandra utrymme som är väldigt viktigt i ett förhållande. Vi ses när de passar båda och accepterar att vi har olika intressen. När han håller på med sitt så försöker jag inte vara där och tjata. Han är likadan tillbaka. Super skönt och bra att vi endå kan ha vårt fast endå ha något tillsammans.

Som det ser ut så vill jag fokusera mest på min son och inte ha något riktigt förhållande. Anser att de är en stor del för honom att jag inte bara träffar vem som helt utan även är seriös pgv han. Min lilla Charlie <3

Nu orkar jag inte skriva mer om det här. Känns mest som kladd och strunt.
PUSSAR

Darin i mitt hjärta!

 
Från första dagen i IDOL till sista dagen du sjunger och lite till!
PUSS

Ja jag blir faktiskt provoserad!

Enda sen jag blev gravid och fick barn så ser jag bara mer och mer unga flickor som väljer att behålla sina liv som gror i deras magar. Jag var själv en utav dom som valde att behålla. Men till skillnad från de jag ser idag så har jag en utbildning jag kommer kunna ha nytta av. Jag fick känna på ''18-års" livet ett antal gånger innan jag fick Charlie i magen. De här unga flickorna tror att de vet allt och kan bäst men i själva verket tror jag att dom är jvligt osäkra och lyssnar mer på deras pojkvänner som oftast i detta fall är äldre än dom själva.
 
Pojkvänner som redan har gjort allt de där ovan och faktiskt är redo att bilda en familj nu. De känner att det unga livet är inte lika roligt längre och vill nu ha något att leva för. Det vill säga ett barn.
 
Det är väldigt tufft att vara en ung mamma, Jag som bara är 19 har det krångligt man måste sitta och räkna ihop sina pengar varje månad för att få det att fungera. Att ha barn är ingen dans på rosor som alla tycks få det att låta. Charlie är nu mitt liv som jag kä,par för varje dag! Utan honom i dagens läge så skulle jag inte överleva som människa.
 
Tycker bara att alla 16 åringar som väljer att behålla är korkade.. De har inte ens fått leva livet innan de får ansvar för ett annat liv. När jag var 16 så hade jag drömmar, mål som jag ville uppnå. Men gjorde jag det? nää jag får börja ta tag i det efter Charlie har vuxit upp till den åldern då jag kan börja fokusera lite mer på mig igen.

SOM jag har skrivit tidigare jag ångrar verkligen inte min Kalv, Utan tiden och allt runt omkring. Jag önskar att jag hade lyssnat mer på min familj, börjat jobba fått tag på en lägenhet och haft ett stadigare förhållande. Som det ser ut idag önskar jag egentligen ingen människa. Vill att alla ska ha det bra.
 
Så länge jag har min bebis vid min sida så är jag lycklig <3

NadjaIsabelle

Född 1993, Blev mamma 2012,

RSS 2.0