NadjaIsabelle

''För att kunna respektera en annan.. Måste man kunna respektera sig själv''

Jag tror att om man tvekar helt på sig själv har man väldigt svårt för att kuna visa respekt mot en annan människa. Jag menar de att om du tillexempel slänger ur dig elaka komentarer eller vad som helst blickar. Så tror inte jag att du är redo att ge någon annan den respekten just den personen förtjänar. Det är inte enkelt för någon att helt kunna förlita sig på sina egna tankar och funderingar tills man verkligen känner att.. ''Fan nu gör jag det här, Det känns bäst så och jag hoppas för all del att folk förstår''. Men det fungerar ju inte riktigt så eftersom att vi lever i ett sånt samhälle där alla är elaka mot alla fast på olika sätt..

Det är inte enkelt. Men man kan åtminstånde försöka..
Det skulle inte skada..



PUSSS

God natt! eller hur man nu ska säga den här tiden? :)

Programet ''Livet blir bättre'' slutade ju helgrymt och hans tal var jätte bra. Jag hoppas nu då inte att alla ska komma ut som homosexuella, Utan att ALLA ska våga göra det som de drömmer om och verkligen kämpar för. Jag tycker bara de va så bra och jag känner mig faktiskt lite starkare nu som person och vågar satsa mer på det som jag vill med mitt liv. Känner att jag klarar av att ta mer svåra beslut och vill faktiskt lyckas igenom det.

För övrigt så skrev jag att jag skulle berätta allting som hände på sjukhuset igår. Vissa har skrivit hur gulliga komentarer som helst och all kärlek till er som undrar hur jag mår! :)

Men så här är det att jag kom dit till sjukhuset vid nio på morgonen då jag hade en tid inbokad. Jag fick nästan gå in med en gång där för en undersökning. Först pratade vi om vad jag faktiskt ville göra med barnet. Jag sa de att jag har ingen aning alls om hur jag vill göra.. Klona mig kan man det? Nej men sen så pratade vi om olika preventilmedel och ifall jag gör en abort ska jag lägga in en spiral som håller i 5 år. 
Jag fick sätta mig i gyn-stolen och göra en vanlig rutinkoll då för att se att jag inte hade några sjukdommar och för att se vilken mer exakt vecka som jag var i.. Jag kände att allt de här va en stor press och jag ville bara gråta så fort hon försökte prata med mig. TACKAR för att hon va pedagogisk och verkligen bara ville väl och lugna mig.. Lite senare så fick jag reda på att jag va (igår) i V.9+3.

Efter undersökningen pratade vi lite mer och jag fick ett nummer till en kurator just för att jag redan då mådde så dåligt. Jag visste inte om jag ville göra en abort.. MEN dom bokade in en dit för medicinsk ifall jag bestämde mig. Och den är då först 6/2 och sen nästa gång den 8/2.. Då kommer jag vara i V.11+4 nästan och det känns inte alls lockande att veta hur barnet har utvecklats så mycket på en kort tid. Jag har dåligt samvete..

Jag fick et dit hos kuratorn ganska snabbt redan samma dag så jag gick dit och pratade över en timme, Kändes inte alls som att jag va där längre än 15min. Men det var jag.. Vi pratade om hur mitt förhållande med Tobias var och sen hur de va mellan mig och min familj. Vad som hade sagts och sen olika skäl till en abort och skäl till att fullfölja min graviditet. Som det kändes då va de nog bäst med en abort.. Just de här att slippa vara beroende av en annan person, Jag kommer kunna fullfölja min skola, Men samtidigt känns det som att jag inte kommer kunna göra en.. För att jag ALDRIG någonsin kommer få kunna se barnet som faktiskt växer i min mage. Jag hör folk säga.. Men Nadja du kommer kunna få fler barn om några år? JA det vet ju jag också.. Men inte de barnet som håller på växer för fullt i mig nu, Och jag kommer ångra i alla mina dagar.. OM jag tar bort det.

Oavsett vilket beslut jag tar så känns det någolunda bra.. Det lutar alltid åt att behålla det men samtidigt när jag tänker på att ha en egen inkomst innan.. så är det jobbigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Jag vet att jag kommer få det efter 1.5 år MEN det är ändå jobbigt. Fast jag vet att vi skulle klara det fullt ut! :)

Som jag känner helt ärligt just nu.. vill jag behålla, Jag har kollat på en jätte fin barnvagn och kläder. Man kan ju inget annat än att längta tills just Augusti då det i så fall kommer en liten bebis <3



 

Tycker den här vagnen ifrån Emmaljunga är super fin! :)
Och det va en massa fina tillbehör som man fick med den.

Nej nu ska jag ta och göra något annat!
PUSSAR

''Man blir ju inte älskad av alla, Vem man än är liksom''



Jag sitter just nu och kollar på 3an där Anton Hysen pratar om hans liv.
Hur han kom ut som homosexuell.
Hur hans familj och fotbolls lag stöttar honom!

Jag tycker allt det som han har gjort under de här året har varit en sån stor grej. Jag menar han är den FÖRSTA som kommit ut som gay i den här branshen efter en kille för länge sedan som valde att ta livet av sig för att han inte klarade pressen. Anton är en stark person med fin personlighet som vet vad han vill och känner.

Jag kan ärligt säga att jag är impad av honom och att han faktiskt vågar!
Han är inte som alla andra... Tycker fler ska vara som honom, och med det menar jag MODIG!
Nu ska jag se klart programet, jag längtar som tusan till hans tal! :)

Jag skriver senare så får ni veta vad jag tyckte om hela programet.
PUSSAR

PUSS

Innan du uttalar dig om mig, ska du känna mig.
Innan du uttalar dig om mitt sätt, ska du veta något om det.
Innan du uttalar dig om mina vänner, ska du känna dem.
Innan du uttalar dig om mitt liv, ska du leva det.
Innan du uttalar dig om något, ska du titta till din egen dörr,


PUSS och hej då!

Nu ska jag faktiskt sova på riktigt om jag kan,
 Annars så får jag ta och se på en film :)



PUSSAR

Det finns vissa beslut som man måste ta i den här välden vi lever i. Beslut som vi kommer ångra eller som vi känner att vi tog rätt. Jag känner just nu att varken det jag vill eller tror på kommer bli det bästa beslut jag tar. Jag har dåligt samvete för precis allting och det känns som att jag gör just nu saker för att vissa personer ska respektera mig mer som människa. Som att jag inte skulle få det bra annars. Visst känns det som tomma hot. Både dessa personer och jag vet vad jag vill och hur jag tänker.

Det jag berättar för er nu kommer säkert bli en chock för vissa. Men för er som kan läsa mellan raderna så blir det ingen större nyhet.. Jag är själv jätte rädd för att skriva ut det här. Men de känns som att ni måste få veta nu innan just imorgon.. För jag har tagit fel beslut tror jag... Och jag vill inte ångra något alls!

Tål inte doften av stekt köttfärs, Chocklad, Kan knappt äta utan att vilja spy, Mina kramper i magen! Allt det här har en förklarning som jag kommer ge till er just precis nu!

Nu är det så här att jag går in i V.10 på onsdag/torsdag.. Ja vilket betyder att jag är gravid. Både jag och min älskling har vetat om det sen jag va i V.6 och tro mig allt det här har inte varit enkelt. Man ser på program när dom föder, Fler av mina vänner får barn och man ser verkligen lyckan och kärleken i det hela.. Tro mig jag och Tobbe kände exakt samma sak! han gör det fortfarande.. Men sen kommer vi till det där... jag bor ju fortfarande hemma, I en familj som jag har lydit i ja hur länge jag kan minnas. Deras åsikt är att jag ska göra en abort, Så jag får chansen att jobba upp mig, få min egna inkomst. Ha en säker bostad med tobbe och sen få en bra mamma penning, Vilket jag i såfall skulle ha om 3 år..

Våran plan va INNAN dom började ge tomma hot, Var att jag skulle gå klart skolan, Flytta till Åland(vilket jag ändå kommer göra) sen ha barnet i augusti, vara hemma med de 1-2 år för att sedan börja jobba och få min egna inkomst. Allting var planerat som bara den. Och vi pratade igenom det in i minsta detalj. Vi hade till och med börja säga till folk att vi sku ha ett barn.. Men sen då som vanligt ursäkta mig nu.. Men så känns det som att man på någotvis har blivit hjärntvättad.. Ni vet efter ha lyssnat i stort sätt på en person i 18 år. alltid ställt upp, de e knappt att man vågar trotsa. En person som själv fick barn som 18 åring. 

I det här läget tror inte jag de handlar om hur säker inkomst jag kommer ha efter gymnasiet. Jag tror snarare på något vis att dom är rädda för att vi faktiskt skulle kunna lyckas med allt de här som vi har pratat om. För mig så är de nästan en självklarhet. Dessutom har jag sagt hur länge som helst att skulle jag bli gravid så finns inte ens abort med på listan.. Det är inget jag skulle klara av. Tanken av att man faktiskt skulle döda en levande puls? nej det går inte alls in i mitt huvud...

Så imorgon har jag en tid för abort... för att de känns som att jag inte skulle bli accepterad annars i min familj, Visst är det sjukt hur långt man kan gå? Jag hoppas för både min skull och tobbes ATT jag har gått för lång så jag inte kan ta bort det, Eller att jag fått ett missfall.. Sjuka tankar men de här som de vill att jag ska gå igenom kommer göra mig sjuk, Mer än jag redan har varit och nu menar jag deprimerad på en ännu högre nivå..

Hur långt är man beredd på att gå för att man ska bli accepterad?
Trodde på allvar att jag aldrig skulle kunna sjunka så här lågt.
Hoppas för alldel att det inte blir gjort imorgon..

I det här läget så är fostret ca 3-4cm långt och väger ungefär 4 gram helt,
De har fullt upp med att sparka och försöka svälja,
De inre organen – lever, njurar, tarmar, hjärna och lungor – är nu fullt formade och har börjat fungera, men huvudet är fortfarande lika stort som halva kroppslängden. Pannan är kupad och sitter högt på huvudet, men den kommer att inta sin normala position senare, så att profilen ser mer ut som en "riktig" människas.

Hur ska man nu kunna ens ha något samvete till det här?
Nej jag måste sova nu.. Alldeles för mycket att tänka på,
Skönt att kunna skriva ut det, så om ni vill dömma mig eller vad som helst gör de..
Men en abort accepterar inte ens jag fast de känns som att man inte har några andra val..

PUSS och god natt!

Tjenare på er va!!

Idag så va de tänk att jag skulle jobba lite, MEN jag åker till Åland över natten ändå Som jag skrev igår :). Det känns ganska skönt att få åka dit, dels så ha jag inte träffat tobbe på så länge och sen så får jag bara va där, man slipper tänka på så mycket. Men jag kommer hem imorgon så de kommer lika snabbt gå över HAHa :)



oooch så ska jag bara säga de att jag älskar lockigt hår och drömmer typ varje natt att jag ska vakna upp med det, Men nej så går de ju inte riktigt till, jag sov med en inbakad inatt och lockarna blir ju perfekta. SNÄLLA ge mig de på heltid haha.. börjar bli lite jobbigt att göra själv varje dag. Så jag funderar på om man ska ta och göra en lock-parmanent igen som jag hade i 8an/9an :)

Nej nu ska jag äta frukost så vi hörs antagligen imorgon då om inte lite senare från bussen :)
PUSSAR

Jag vet inte om man ser så tydligt, MEN KOLLA mitt hår har vuxit en hel del nu och jag e jätte rädd för att klippa mig, Känns som att det faktiskt kommer bli så lång som jag hoppas till studenten! aaah det är bara åh jag älskar det. Visst skulle det kunna vara en aning tjockare men.. ååh de e så fint plus att det är min naturliga hårfärg så blir det bara ännu bättre än vad man faktiskt hade tänkt sig :)